Vart jag mig än vänder.
Jag skickar in mitt CV till alla. Ja, till alla platser där jag tros ha en chans. Men utan resultat, jag får aldrig svar. Av kanske 25st inskickade CV:n så har jag fått gå på en intervju. Jag har varit på arbetsförmedlingen. Jag kollar dagligen på Arbetsförmedlingens hemsida. Man ska inte ta det personligt, men jag börjar fan bli deprimerad nu. Det krävs alltid tidigare erfarenheter. Men hur i helvete ska man få dom där erfarenheterna? Arbetslivet kräver något som dom vägrar att ge. Flera års erfarenhet iallafall. Hur ska jag som går i gymnasiet ha flera års erfarenhet? Det är som att den svenska arbetsmarknaden inte är gjord för att man ska kunna ta sig in på den.
Jag vill inte sätta mig i ett rum med tjugofem olika personer och sälja strumpor över telefon. Är det så jag ska komma in i arbetslivet? Genom telefon? Det är det enda jobbet som erbjuds. Det är det enda jobbet som man kan få idag ett telefonförsäljar jobb? Ibland undrar jag hur vårat land som ska vara en förebild för alla andra länder i världen, ha så fruktansvärt dåligt med jobb? Jag läser ofta om att sommarjobba utomlands, och tydligen kan man få jobb vart som helst. Varför är det inte så här? Inga kaféer, inga affärer, inga butiker och absolut inga barer eller resturanger...
Jag vill inte sitta på PROVOICE eller på ATLAS eller DIN-K! Jag vill ha ett jobb man kan kalla för jobb. Jag vill inte bli utnyttjad av företag. Jag vill ha en arbetsplats där jag kan trivas. Men snart gör jag vad som helst. Då menar jag verkligen vad som helst.
Jag behöver ett jobb. Jag behöver att samhället reagerar. 375 personer sökte på bara några veckor ett jobb på Toys'r'US. Ett skitigt och slitigt jobb. Jag sökte för att jag var desperat. Av 375 personer så blir 12 personer lyckliga...
Jag är less på att vara olycklig.
