om det ändå vore enkelt

Jag mår bra.

palla att det finns lyckliga människor. palla att dom lyckliga människorna bor tillsammans. palla att dom lyckliga människorna älskar varandra. palla att dom lyckliga människorna är gjorda för varann...

inatt kan jag bara vara din. du kan bara vara min. vi kan se på någon film. vi kan dricka te. vi kan mysa under en filt. vi kan äta nåt gott. vi kan äta nåt litet. vi kan finnas för varandra. för nu.. nu vill jag vara en av dom lyckliga människorna.. iallafall bara för en natt

Mitt i all stress sitter jag naken. Jag känner mig lättad. Nu är dagen här... Nu är det jul. Känner mig ganska lättad. Det är över snart. Först ska vi bara kolla på tv, äta, kolla på tv och äta mer. Sen så upprepas detta!

Medans ni andra lever vidare så ska jag ge er lite fin musik som ska spelas på julafton!

Nr1 - Det blir bättre. Man blir bättre. Det går bättre

Nr2 - En tango

Nr3 - Skolrevolt

Nr4 - Tips till ett bättre kärleksliv

Nr5 - Snart är det sommar igen

God jävla jul

jag har en dejt på nyår..

Slå den!

ikväll har jag insett att det faktiskt finns vettiga människor. Som tycker, känner och vill samma saker som jag. Jag trodde inte det. Jag känner mig varm. Det finns hopp. Även för mig.

men. Jag är paranoid. är det för bra för att vara sant? Är det någon som kan tycka om mig? Vem fan är jag liksom?

Jag ser mig själv som den svaga länken. Jag är inget om jag jämför med dom. Radar dom upp oss är jag den som skjuts först. 
Jag kan inte förstå att någon vill ha mig. Vem är jag liksom????? Vad har jag att erbjuda.

Nu ska jag bara ta det lugnt. chilla gunilla. som man säger i skåne

Någon skrev. Det ledde till en dialog.

Nu är jag lovad en middag med vin. Att det kunde faktiskt leda till nåt. Vi ska nog ses under nyår. Stureplan. Andra plan.

Jag kanske har letat efter det här mer än vad jag själv ville inse. Jag har även insett att jag är fåfäng, petig och osäker. Jag kan inte lägga upp bilder för jag är osäker på vilka bilder som är fina nog. Jag är fast besluten om att enbart visa mina bättre sidor. Ja. Så det kan gå när man faktiskt börjar leta.

Paniken när man konstant kollar sin inbox
Lugnet när man fått ett svar
Det obeskrivliga leendet när svaret är så fint att man vill dö

Så ser mina kvällar ut. Från nu.

Jag har blivit beroende

är medlem på en sida. en sida där man ska kontakta varandra, skriva vad som helst.. Jag är så splittrad, jag är så stressad. Jag passar inte in.. Alla har nåt fint namn. Jag heter Propaganda. Alla har fina bilder. Jag har tråkiga stela bilder. Alla är äldre. Det enda som vi har gemensamt är att ingen vill börja med att ta upp kontakten.. Jag som ändå är rätt bra på att tala med människor skriver till folk. vissa svarar... Andra inte.

Jag är okammad. Jag är ärlig. Jag är rakt på sak

Vi vill hitta någon

Varför vill man så gärna ha någon men ändå inte göra ett skit att träffa den personen. Vi är lata. Desperata..
Jag känner mig redo dock. Jag vill faktiskt hitta någon. Jag hoppas bara på att någon vill hitta mig. Vi kan hitta varandra. Vi kan dricka en kopp te. 
Jag vill bli hittat i min jakt. Jag vill ha någon som mig. Som känner likadant

Ge mig en jävla klonings maskin då

att känna regnet mot mitt ansikte ikväll var något underbart. Jag kände att jag var mänskig, jag kände känslor. Jag kände att jag faktiskt tillhörde denna värld. Jag kände mig fri, fast jag är fast kedjad. Jag lyssnade på musik och kände hur regnet piskade mot mit ansikte samtidigt som jag kände mig så jävla fri. Fick en uppenbarelse. Jag kan inte vara kvar.

Jag kan inte stanna i denna stad, jag kan inte stanna. Det som pågår är inget jag kan förändra eller bidra till. Jag vill fly. Jag måste fly. Som regnet lämnar himlen måste jag lämna denna stad

på kärlek. vad är så spännande med kärlek? Ja det tänkte jag på. Medans jag låg i sängen och tänkte så kom jag närmare svaret. Det är känslorna som finns. Närheten. Att man litar på varandra. Att man vill göra allt tillsammans.

Jag tycker att kärlek bitvis är fint. Samtidigt så är jag rädd. Jag är rädd att bli sårad.. Jag vet att det man kan ha kan försvinna fruktansvärt fort. Jag gillar inte plötsliga ändringar... Speciellt inte i situationer jag inte kan hantera. kärlek. det är något som jag inte kan hantera, det går inte att tämja, det går inte att ignorera, det är där. Kärlek. Denna känsla, denna besatthet.

Jag har haft många drömmar på senaste tiden. Jag drömmer att det är på kanske, sextio eller sjuttio talet. Det är en sommar, det är en gammal bil, det är en solnedgång som man bara ser på filmer. Allt är extra fint, sådär fint så man suckar.. Det är perfekt. Det är jag och en till. Rullar och drar varandra i håret. Är så kära så att man vill lämna att bakom sig... Vill och vill, det är dom som observerar som vill det. Jag har lämnat allt. Det är den perfekta drömmen. en av dom.

Mina drömmar har jag alltid glömt bort. men jag tar också mycket vägledning av mina drömmar. Mina drömmar är så bra när jag kommer ihåg dom. Just nu vet jag ska tolka mina drömmar. Är det min tur nu att bli kär eller? Är det min tur att lyckas nu? Är det eran tur att bli avundsjuka på mig? Det jag känner nu är att jag faktiskt inte kan läsa något ur drömmarna. Jag hånglar med poliser. Jag blir kontrollerad av svartsjuka. jag är förförisk. Jag är dödlig i drömmarna.

jaha. vad ska man göra liksom? vi får se. Kommer återkomma till detta ämne. För kärlek är, tro det eller ej..

Väldigt viktigt för mig.

Många, eller få, eller flera, eller några stycken tror och tycker olika saker om feminism.

En stereotyp på en feminist är nog: Röda dreads, rakar sig inte under armarna, är alltid sur och dricker massor med öl. Framförallt tjock och bitter. Arg som fan

Men feminism då? Några tror att det är kvinnor som vill sätta män i burar och bränna dom på bål. Ta deras rättigheter ifrån dom. Ta allt ifrån dom...

Några argument som faktiskt finns mot feminism är: Om det ska vara jämställt i samhället så ska killar inte behöva köpa presenter, eller betala notan eller konstant bjuda på drinkar. men.. vad har det med feminism att göra?

Detta är normer, att killar ska betala. Men istället för att stå upp för sig och faktiskt försöka bryta mot dessa normer, så fortsätter vi, klagar lite, går vidare. Det är en annan sak med feminism. Feminism är något som har skapats och faktiskt bevisar att det behövs en förändring. Feminism är något som är så värt att kämpa för.

Jag tror på en värld där kvinnor och män har samma rättigheter.

Som spanska läraren sa idag:

Alla feminister är inte kvinnor. Alla kvinnor är inte feminister.

Är kluven på det mesta. Funderar på vad jag ska göra med mitt liv. Hur ska man kunna bestämma sig nu..? Det går inte. Jag har så många planer. Sånt man drömmer om. Sånt man vill göra, sånt man borde göra, sånt man borde gjort för längesen.

Jag önskar bara att det skulle bara trilla ner någon dag. Hitta en lapp på stan. Se nåt på internet.. Istället hittar jag bara saker om hårförlängningar och lösnaglar i silikon.
Att skapa en framtid har aldrig känts så svårt som nu. När jag var liten gillade jag bilar. Jag ville köra taxi, för då fick jag köra bil hela dagarna... Den drömmen är bara ett minne idag. Jag önskar dock att mina drömmar som jag har idag, inte slutat som min taxi dröm. Inte som ett minne.
Utan som verklighet.

Det är jag som bestämmer vem jag umgås med. Inte min sexuella läggning, inte mitt kön, inte mina föräldrar, inte samhället och framförallt inte du!

det är jag.

bara jag

ds.

Jag skäms som in i helvete. Jag hatar att vara man. Män är svin. Jag får konstant dåligt samvete. Män har förstört världen. Vi behandlar kvinnor som skit. Vi bara skapar krig och jävlas med alla. Skapar biologiska vapen, systematiska våldtäkter i väpnade konflikter, skaffar barn som vi skiter i. Listan kan göras lång med allt som vi har gjort fel. Kolla på Hitler, en  man. Mussolini, en man. Stalin, en man. Det är onskans kretslopp.

Vi män gör andra saker också. Vi ställer hårda, extremt hårda krav på våran omgivning. Män ska vara macho. Starka. Stoneface. Vi ska spela hockey eller fotboll, vi ska snusa, vi ska knulla folk i fittan. Ja, varför? För att vi är ju män. Män... men.. om man inte vill då? Jag vill inte tillhöra denna grupp av människor. ja men vad gör vi män då? Jo vi ska frysa ut. Det pratas mycket om kvinnors hat mot varandra, men jag ska tala om för er att det är minst lika mycket bland män. Passar man inte in, då ska man inte bara gå. Du ska få dina knivar i ryggen, du ska få allt i ansiktet. Vi ska sänka dom som inte håller måttet. jävla män

Ibland när jag går hem sent på kvällen så får jag sådan extrem ångest att jag börjar gå långsammare. Ibland stannar jag. Om det går en kvinna framför mig. Jag vet att kvinnor är utsatta för våldtäkter och jag vill inte skrämma upp en kvinna. Då missar jag hellre bussen än att få en kvinna skrämd. Det är så fruktansvärt hemskt. Att kvinnor ska behöva gå hem i skräck. Är det verkligen så vi vill ha det i vårat land?

Folk klagar på invandrare, men det har inte med ifall man är född på svensk mark eller inte. Det handlar om ett makt behov. Män förstör för varandra. Jag försöker göra det bästa för oss.. Men nu får det räcka.

Jag har fått en uppenbarelse. jag umgås konstant med tjejer. kvinnor. Varför? Jo, för att män inte är bra. Jag är feminist. och man. går emot normen. Män är väl bra ibland. Dom finns bara inte i mitt liv, än. Men sluta ställa krav på mig att jag ska ha killkompisar. Hitta någon bra, så ska vi se.

Så håll käften världen. Ill fuck you right back.

Sluta säg åt mig hur jag ska leva mitt liv, jag är min egen gud. Jag är gift med mig själv. Så håll käften. Passar det inte så gör det inte.

Visst klagar jag på män, men ni måste inse att dom personer som har skadat mig mest, har alltid varit män. Dom är svin. Jag ska inte bli transa eller transsexuell. jag ska vara jag. jag är mig själv. Jag uppskattar mig själv. Så sluta hata. Sluta skapa orättvisor. Sluta bara.

Bytt språk på mobilen. Ryska. Jag gungar med min vänstra fot någonstans mellan märsta och stockholm. Min högra fot fryser. Kallt. Ja. Det är fint med tåg. Jag funderar på vad det är för människor jag åker tåg med. Den ensamme ungkarlen med ett barn. Tanten med glamorösa kläder. Dom sovande. Vart är dom påväg? Vart är jag påväg?

Jag skickar in mitt CV till alla. Ja, till alla platser där jag tros ha en chans. Men utan resultat, jag får aldrig svar. Av kanske 25st inskickade CV:n så har jag fått gå på en intervju. Jag har varit på arbetsförmedlingen. Jag kollar dagligen på Arbetsförmedlingens hemsida. Man ska inte ta det personligt, men jag börjar fan bli deprimerad nu. Det krävs alltid tidigare erfarenheter. Men hur i helvete ska man få dom där erfarenheterna? Arbetslivet kräver något som dom vägrar att ge. Flera års erfarenhet iallafall. Hur ska jag som går i gymnasiet ha flera års erfarenhet? Det är som att den svenska arbetsmarknaden inte är gjord för att man ska kunna ta sig in på den.

Jag vill inte sätta mig i ett rum med tjugofem olika personer och sälja strumpor över telefon. Är det så jag ska komma in i arbetslivet? Genom telefon? Det är det enda jobbet som erbjuds. Det är det enda jobbet som man kan få idag ett telefonförsäljar jobb? Ibland undrar jag hur vårat land som ska vara en förebild för alla andra länder i världen, ha så fruktansvärt dåligt med jobb? Jag läser ofta om att sommarjobba utomlands, och tydligen kan man få jobb vart som helst. Varför är det inte så här? Inga kaféer, inga affärer, inga butiker och absolut inga barer eller resturanger...

Jag  vill inte sitta på PROVOICE eller på ATLAS eller DIN-K! Jag vill ha ett jobb man kan kalla för jobb. Jag vill inte bli utnyttjad av företag. Jag vill ha en arbetsplats där jag kan trivas. Men snart gör jag vad som helst. Då menar jag verkligen vad som helst.

Jag behöver ett jobb. Jag behöver att samhället reagerar. 375 personer sökte på bara några veckor ett jobb på Toys'r'US. Ett skitigt och slitigt jobb. Jag sökte för att jag var desperat. Av 375  personer så blir 12 personer lyckliga...

Jag är less på att vara olycklig.