idag satt jag och tänkte
på kärlek. vad är så spännande med kärlek? Ja det tänkte jag på. Medans jag låg i sängen och tänkte så kom jag närmare svaret. Det är känslorna som finns. Närheten. Att man litar på varandra. Att man vill göra allt tillsammans.
Jag tycker att kärlek bitvis är fint. Samtidigt så är jag rädd. Jag är rädd att bli sårad.. Jag vet att det man kan ha kan försvinna fruktansvärt fort. Jag gillar inte plötsliga ändringar... Speciellt inte i situationer jag inte kan hantera. kärlek. det är något som jag inte kan hantera, det går inte att tämja, det går inte att ignorera, det är där. Kärlek. Denna känsla, denna besatthet.
Jag har haft många drömmar på senaste tiden. Jag drömmer att det är på kanske, sextio eller sjuttio talet. Det är en sommar, det är en gammal bil, det är en solnedgång som man bara ser på filmer. Allt är extra fint, sådär fint så man suckar.. Det är perfekt. Det är jag och en till. Rullar och drar varandra i håret. Är så kära så att man vill lämna att bakom sig... Vill och vill, det är dom som observerar som vill det. Jag har lämnat allt. Det är den perfekta drömmen. en av dom.
Mina drömmar har jag alltid glömt bort. men jag tar också mycket vägledning av mina drömmar. Mina drömmar är så bra när jag kommer ihåg dom. Just nu vet jag ska tolka mina drömmar. Är det min tur nu att bli kär eller? Är det min tur att lyckas nu? Är det eran tur att bli avundsjuka på mig? Det jag känner nu är att jag faktiskt inte kan läsa något ur drömmarna. Jag hånglar med poliser. Jag blir kontrollerad av svartsjuka. jag är förförisk. Jag är dödlig i drömmarna.
jaha. vad ska man göra liksom? vi får se. Kommer återkomma till detta ämne. För kärlek är, tro det eller ej..
Väldigt viktigt för mig.
