om det ändå vore enkelt

ikväll har jag insett att det faktiskt finns vettiga människor. Som tycker, känner och vill samma saker som jag. Jag trodde inte det. Jag känner mig varm. Det finns hopp. Även för mig.

men. Jag är paranoid. är det för bra för att vara sant? Är det någon som kan tycka om mig? Vem fan är jag liksom?

Jag ser mig själv som den svaga länken. Jag är inget om jag jämför med dom. Radar dom upp oss är jag den som skjuts först. 
Jag kan inte förstå att någon vill ha mig. Vem är jag liksom????? Vad har jag att erbjuda.

Nu ska jag bara ta det lugnt. chilla gunilla. som man säger i skåne